Det har varit en MYCKET händelserik och rolig helg för oss och hundarna, bl.a Bamzings första officiella utställning i Lördags.

Igår var Baileys sista tillfälle på Sv. Taxklubbens viltspårkurs ute på Ekerö.

Jag fick lägga spåret själv och uppgiften var "gör det så svårt som möjligt för honom med fyra vinklar och flera bloduppehåll". Så jag gjorde vinklarna samt tre blod uppehåll på ca 15 m. Bailey och brorsan Chaplin fick busa lite mellan varven, Bailey var lika dominant som vanligt med honom och skulle visa sig stor.

Efter att alla fyra i vårt gäng lagt sina spår så åkte vi iväg och fikade med resten av deltagarna som vanligt. Satt en timma och sen åkte vi tillbaka, Bailey skulle få gå sitt spår först.

Ut på hygget, ivrig hund- han vet när det är jobb på gång, han älskar det :) Matte blev väldigt imponerad av sin hund, han arbetar bättre och bättre för varje gång vi spårar! Förut har han ringat(cirklat) i vinklarna och tagit en stund på sig. Igår så tog han vinklarna i 90 grader!! Rakt på bara och bloduppehållen var ingen match längre, KLOCKRENT! :)

Jag var stolt som en tupp efteråt och slutbetyget för Bailey på kursen blev "Den här hunden ska du definitivt göra prov med för det klarar han!"

Följde med Chaplin i hans spår också men vart vungen att avvika för jag hade inte tid att stanna längre. Kl 12 tackade vi för oss och så åkte jag och Bailey därifrån mot Vallentuna, där vi skulle se Annickas vackra Bianca mentaltestas, hon är ju blivande mamman till vår kommande hane vintern 2008, så att följa henne känns jätteroligt.  Hon gjorde ett kanonbra test med 1:a på skottet! Passiviteten fick hon dock en 5.a på, men det är troligen åldersrelaterat, hon är ju bara ett år. Filmade hela testet.

Efteråt fick Bianca och Bailey busa lösa på flygfältet där Vallentuna BK ligger. Sedan åkte vi hem till Annicka, köpte mat med oss på vägen. Bailey fick ligga kvar i bilen och vila. Vi käkade, diskuterade filmen och jämförde med MH-protokollet samtidigt. Det är definitivt att ifrågasätta poängen på pappret.. mycket stämde inte alls i våra ögon, man borde visa filmen för testledaren såhär i efterhand och be henne poängsätta igen. Skulle inte bli samma resultat, allting är så relativt. Tyvärr tog batterierna slut när vi höll på att lägga in filmen i Annickas dator. Fixar det på tordag, stannar hos henne på vägen till HD/AD röntgen som oxå är i Upplands Väsby.

Fick träffa C-kullen! En vecka gamla idag!Alldeles underbara små varelser med mycket bra färg och alla var full-pigmenterade. Helt underbara. Blondie är en så erfaren och snäll mamma. Innan vi åkte så gick vi på promis tillsammans med Bianca och Bailey, började regna.

Bailey och jag var hemma igen ca kl 18.30, väldigt lång dag då vi åkte hemifrån kl 06.45 på morgonen. Men vi har alltid jätteroligt :) Gick och la oss redan kl 21, kl 22 händer det något väldigt oväntat..

________________________________________ 

En vän till familjen är jägare, ringer och säger att han skjutit ett vildsvin och vill att vi ska komma och spåra rätt på det med Bailey. Jag frågar bestämt om han är säker på att vildsvinet är dött och han svarar JA. För jag tänker absolut inte köra eftersök på ett skadat vildsvin, rent utav livsfarligt.  Så vi åker ut i mörkret, möter upp med jägaren och påbörjar spårningen. Bailey hittar först ingenting och jägaren verkar inte van vid eftersökshundar för sedan händer ett ganska farligt missförstånd..  

I efterhand får jag veta att han trodde att Bailey skulle slicka på marken och markera blodstänk, men han är utbildad till att spåra båda med och utan blod och slickar inte. Bailey är ingen jakthund, utan viltspårare- eftersökshund om du så vill. Jag tar för givet att om Bailey får upp ett spår så följer självklart jägaren, Stefan och hans kompis efter oss.

Helt plötsligt får Bailey upp ett spår och det går UNDAN! Jag följer efter och tror att de andra också gör det. Han spårar mycket målmedvetet och efter ca 200 m så säger det BRAK i buskaget framför oss, något som ligger stilla och rör sig.. för det är inget som flyr iväg.  Bailey och jag tvärnitar och man blir helt skakis, helt övertygad om att vi hittat rätt. Där står vi själva i mörkret, med ett skadat vildsvin en liten bit bort, ropar och skriker men ingen kommer. Vågar inte stanna kvar mer än 5 minuter utan drar oss tillbaka.

Är flyförbannad för att de lät oss sticka iväg själva och bara står där och väntar! Jag säger att vi definitivt hittat något men så säger jägaren att "Ja men det är mycket svin som springer runt här så det är inget konstigt!"   VAD F*N!??

Så tydligen visste han inte hur vi jobbar, så vi åker bara därifrån och han säger att han ska tillbaka i dagsljuset och leta. Suck.. kändes lite meningslöst att hjälpa en jägare som inte litar på hundens nos. Jag VET att vi hittade rätt och dessutom utsatte oss för fara eftersom svinet uppenbarligen inte var dött.

Spännande och Bailey gjorde ett sjuhelsikes jobb! Modig.

Händelserik helg och våren lär fortsätta på samma sätt!

Vid tangenterna: Bella