Senaste veckan har bjudit på såväl stor lycka som outhärdlig sorg..

Söndagen den 15:e Juli så åkte vi med pengar i fickan till Annicka för att hämta hem ett nytt stjärnskott. Nämligen Barvestad´s Devil född i D-kullen den 24/4-07!

Jättefin hund som kommer vara Marres foderhund, precis som Bamzing är. Vi var där ett par timmar och sen åkte vi hemåt igen men du med en ny liten vovve i bilen :)

Han skötte sig jättebra och sov största delen av biten hem.

Bamze verkade förvånad över att få en ny kompis och förstod inte riktigt först att det var en valp, leken kan ju inte vara riktigt lika burdus som med Bailey t.ex ;)

Nu leker de stora hundarna jättefint med honom och ser ju att han inte hinner med att springa lika fort. Miljöträningen är i full gång och vi tar det i små men regelbundna doser, han bor ju på landet så han måste komma ut i andra miljöer och träffa andra människor/hundar och se lite annat. Han är en reserverad valp, jämfört med hur B & B var som valpar, som kommer behöva jobbas med för att inte bli för reserverad även som vuxen.

Devil har varit nyfiken på allt och har kommit underfund med att hönsen är det störtkul att jaga (tills någon kommer och säger att så får man inte göra). Katterna accepterar han mer och mer för varje dag.. ibland får de gå förbi som de vill och ibland får de en ordentlig utskällning ;)

Jättehärlig kille som det ska bli mycket itnressant att se vad det blir av honom!

Nu till det sorgliga som kommer förfölja mig resten av livet..

I tisdags kväll så var jag och Marre på väg ut i skogen för att lägga spår när hon nämner att de inte sett Sauron hemma sen i Söndags. Sauron är en av mina katter och den jag har det starkaste bandet till. Helt underbar katt, pratsam och personlig. En sån katt man bara får en gång i livet.

Jag blir genast iskall när hon sa det, då vi de senaste två åren förlorat två katter. Saurons bror Silver försvann spårlöst i September 2005 och mammas katt Izak hittades påkörd i Augusti förra året, det var hennes lilla bebis..

Jag har varit så otroligt rädd att förlora Sauron också.. hur kan man leva utan sin lilla pälskling som alltid finns där för en?

Vi äger fyra katter men har bara två hemma i lägenheten- Saga och Iriz, två hos mamma och pappa- Sauron och Zippo.

Jag har ropat överallt efter honom och skickat ut efterlysningar så fort jag fick höra att han var borta.. Men i Torsdags på lunchrasten så slog det mig.. Motorvägen har jag inte kollat.

Jag åker alltid hem till mamma och pappa på lunchen för att äta och det är också där jag har Bailey om dagarna. Så på lunchen tog jag mig igenom planket som gränsar till E20.. går runt på alla sidor om motorvägen men inget katt, drar en lättnadens suck. Men sen när jag korsat vägen igen och är på rätt sida så ser jag någonting.. Kommer aldrig någonsin glömma synen av min lilla älskade katt som ligger utanför vägräcket, knappt igenkännlig så han måste legat sen i söndags, då han försvann.. Blir osäker om det verkligen kan vara Sauron, sätter mig på huk och tittar närmare. Visst är det han.. hans vackra vita tassar och bakben, hans fina tabbyfärgade päls, den ljusbruna mjuka nosen finns kvar. Känns så overkligt att min stora ståtliga katt kan ligga där och vara så försvunnen och liten.

Kan inte låta bli att gråta nu när jag skriver det här..

Brister ut i den värsta gråten i hela mitt liv när jag går därifrån, önskar jag hade hittat honom tidigare, ville ha hans aska med mig. Han skulle ju flytta med oss ut till landet när vi flyttar från lägenheten, han skulle ju leva länge och få njuta av livet till gamla dar..

Åker till jobbet och säger att jag inte kan jobba mer idag, inte heller nästa dag.. fredagen. De ser att jag är helt förstöd men jag säger inte att det gäller en katt, utan bara att något tragiskt har hänt. De skulle aldrig förstå.

Jag bad Stefan att begrava honom vid infarten till tomten, där har han utsikt över sitt revir och där han kan vaka över oss. La med en liten leksaksmus i graven men behöll hans halsband.

Halsbandet ska han få på sig när vi ses igen.. där på andra sidan regnbågsbron.

Sauron du kommer för evigt leva vidare i mitt hjärta och i mina tankar..jag grät i över fem timmar samma dag jag fann dig och jag åt inte på ett dygn. Maten smakar inte längre..Tårarna kommer rinna varje dag i en lång tid framöver för du har lämnat ett enormt tomrum efter dig. Jag känner fortfarande av dig överallt..

Sovgott mattes bebis, vi ses snart igen.

Hälsa Silver, Izak, Fazer, Cera, Zorro, Tossa, Boy, Lena, Rasmus och Lurvis att vi saknar de alla oerhört mycket.

/Bella